F.d. ägare Eremiten Elof Lindahl Hovmantorp

Beskrivning
För att finna den plats där Eremi­ten Elof Lindahl hade sin hem­vist, måste man från Hovman­torps Järn­vägs­station åka mot Lessebo. Vid Hovman­torps östra infart viker man mot Växjö på R25 60 m för att därifrån färdas direkt norrut förbi Väg­verkets grus­ficka. Efter 1300 m har vi nått platsen för Elof Lindahls sista hemvist strax norr om vä­gen. Platsen ligger norr om Bönefly f.d. odlings­mosse.

Platsen låg på Tollstorps Södregård 7:22 och inköptes från huvudgården Södregård 7:5, vars ägare då var Karl Julander i Tollstorp, någon gång troligen i början av 1920-talet.

Elof Lindahl döpte platsen till "Upärk", nog så egen­domligt. Platsen utgjordes egentligen av en ganska svår stenkulle och det var ju så han ville ha det vår gode vän Elof Lindahl. Det fanns också mycket grus i marken på en stor del av ägan. En del grusföretag lyckades övertala Lindahl att få förvärva brytnings­rätten på gruset här.

Ägare till Upärk blev alltså Peter Elof Lindahl. Han var född 1870-04-22 i Vissefjärda församling, men han skulle ha kommit till Hovmantorp från Södra Sandsjö. Hans moder bodde i fastigheten Ströms­fors vid Rottneå där även sonen Elof vistades vissa tider.

Elof Lindahl hade fått arbete på Ljuders Nickelsil­verfabrik i Hovmantorp. Som ung hade han varit i Amerika. På sitt arbete under vistelsen där hade han blivit sjuk i solsting, påstods det, och blev därmed tvungen att återvända till hemlandet Sverige.

Hemma igen var han sig inte riktigt lik, Han hade skaffat sej en del egendomliga vanor. Han hade bl.a. dåligt med kläder på krop­pen. Han hade sällan någon undertröja. kalsonger eller skjorta närmast kroppen. Endast kavaj och långbyxor gick han ut i. Ej heller hade han något på fötterna. I varje fall inte på sommaren. Under vintern kunde han endast ha ett par bottiner utan strumpor på fötterna. "Folk tittar på mej så för­skräckligt om jag går barfota, så det är bäst att låta bli," sa han. Och det kunde man ju lätt förstå. Annars var det inte ovanligt att finna spår efter bara fötter i snön runt hans koja eller stuga.

slag och undvek att t.ex. äta ägg eller dricka mjölk. Det är möjligt  att han ändrade sig till slut då han blev inta­gen för vård på ålderdomshemmet i Hovmantorp. Vad vet jag.

Beträffande Elof Lindahl kanske man också kan säga att han var före sin tid. Han hade alltid långt skägg och lät alltid håret växa, som då var mycket ovanligt, men som i dag är högst modernt hos vissa delar av den manliga befolkningen.

Han bodde helst i en riskoja i skogen. som han själv hade ställt i ordning till sej. Han var också ohyggligt stark enligt många bevis, och mycket snäll. Han skulle aldrig ha kunnat göra vare sig någon människa eller djur något illa. Han var också starkt troende.

Det finns många historier om denne märk­lige man och här följer något i den vägen Elof Lindahl