Beskrivning
Torpet Lilla Bökås finner man genom att från Hovmantorp fara R25 österut mot Lessebo. Från vägskälet mot Bergdala färdas man ytterligare 450 m och viker där mot norr. Efter 750 m på denna väg finns en skarp kurva där vägen viker åter mot norr. Åk ytterligare 100 m och vik av mot öster vid vägskälet. Nästa bebyg­gelse vid denna väg är Lilla Bökås.

Torpet Lilla Bökås tillhörde liksom alla granntorpen Hovmantorps Säteri till år 1920, då AB Karlskrona Träexport av Säteriet köpte in östra delen av Kårlanda Säteri, som då ägdes av Hovmantorps Säteri. I detta köp ingick Lilla Bökås, men i detta fall avvek bolaget från att sedan sälja torpet vidare. De behövde arbetsfolk och särskilt då körare på sina skogs­avverkningar. Skogarna fanns ju omkring torpet. Därför tillsattes här kunniga skogs­körare som arrendatorer på Lilla Bökås.

Vi tror att Lilla Bökås är mycket gammal som brukningsplats. I HFL av årgångarna från 1766 till 1788 finns en plats angiven som heter Bökåsen. Vi tror att Lilla Bökås var en del av detta och som av ägaren, Hovmantorps Säteri, delades i flera bruk­ningsdelar. Torpare tillsattes sedan för var och en av dem.

Enligt HFL 1842-46 fanns på Lilla Bökås:

För att nämna ytterligare några av de människor som under åren bott och arbetat på Lilla Bökås fastnar vi för en familj, som enligt HFL för åren 1871-75 fanns på platsen:

Av ovanstående familj finns Johan Karlsson och hans hustru Anna Lisa Andersdotter kvar på Lilla Bökås då efterträdaren Johannes Gustav Johans­son kommer dit den 20 oktober 1896. De blir i HFL antecknade såsom inhysta på torpet.

Av HFL för åren 1895-1901 framgår att efterträdaren aldrig blir torpare på platsen. Han skrivs för arrendator och det kan ju också vara möjligt att ägaren - Hovman­torps Säteri - redan då ville ha det så.

Torpare Carl(sson) Bångs årskontrakt med Säteriet enligt arkivet år 1859 såg ut som följer:

Torpare Bångs efterträdare på Lilla Bökås enligt tabell 1

Omkring år 1910 finns Karl Gustavsson f.d. Lustigholm med familj som arren­dator på Lilla Bökås. Han blir dock inte kvar på torpet så länge. (Se Lustigholm)

Åren går undan. Arrendator Emil Johans­son börjar bli till åren och tycker att arbetet på Lilla Bökås i jordbruket och alla skogskörningar, som ägaren Klippan­kon­cernen vill ha utförda, börjar bli för hårt för honom. Han vill sluta och företaget måste då söka efter en ny arrendator. En yngre kraft blir anställd och familjen på Lilla Bökås blir så små­ningom (Tabell 3)

Efter hand blir det mer och mer att göra med skogskörningar åt bolaget för arren­datorn på Lilla Bökås. Eftersom endast hästen då användes för alla skogs­kör­ningar, krävdes det till­gång till flera hästkörare. Då Georg Jonsson övertog arrendet på Lilla Bökås 1951-03-15 fanns det bara en häst på Lilla Bökås och plats för mera hästar fanns ej i ladugården utan stort besvär. Allt talade för att Klippan­koncernens avverkningar skulle öka ytter­ligare. Arren­datorn på Lilla Bökås var positivt inställd till att åtaga sig mera och större skogskörningar och ej heller mot­villig till att anställa kördrängar till mera hästar. För att mera hästar skulle kunna hysas drägligt på torpet var vi tvungna att uppföra en ny och större ladugård. Det blev också omgående gjort. Med en ny fin ladugård skulle det också se illa ut om inte människorna som gör arbetet på torpet också kunde bo hyggligt. Ett nytt bonings­hus uppfördes också år 1959. Som skog­vaktare och huvudansvarig hos bolaget för alla åtgärder i detta fall, känner jag en stor tillfredsställelse över att förändringen på Lilla Bökås blev så omfattande.

Efter något år står det inte bara en häst i stallet.utan tio kampar som varje morgon sätts i arbete. Efter några år byts hästar­na ut och det blir 10 st traktor­skogsma­skiner i stället. Det nya stallet blir verk­stad. Och vår arrendator har givetvis inte tid med något  jordbruk längre. Detta läggs ned och det är ju alla torpens öde i trakten numera.

Allt går bara framåt. Vår arrendator på Lilla Bökås nöjer sig inte med att ha trakten omkring Hovmantorp och Lessebo till arbetsfält. Inte ens hela södra Sverige räcker till. Det blir även en del jobb i Tyskland.

Tiden rullar undan och nästa steg är förestående. Georg Jonsson köper Lilla Bökås år 1973 med en bit jord runt husen. Därefter är det tid för honom att bygga om boningshuset, som också blir gjort. Resultatet av allt detta kan nu ses på f.d. torpet Lilla Bökås och vad vi ser skäms säkert inte för sig. Allt har gjorts mycket bättre.

Karta och boende