Angående industriutvecklingen vid det s.k. Ekedals­fallet invid Rottne­å­vägen kan föl­jan­de antecknas från förgången tid:

År 1848 fanns vid Ekedalsfallet en ben­stamp anlagd. Den brann ner år 1910.

En tändsticksfab­rik eller splintfab­rik anlades på sam­ma plats år 1872 av ett bolag med löjtnant J Fredrik Kjellsson på Hovmantorps Säteri och Växjö Tänd­sticksfabriks direktör Schander i ledningen. Stick­orna gjordes för tändsticksfabrikens behov i Växjö och till­verkades i fyra längder. I Växjö pålades sedan tänd­satsen. Fabriken var uppförd i två våningar. Cirka 20 personer kunde ha arbete där. Den lades ner omkring år 1878.

I samma lokaler startade omkring år 1890 en per­son från Vetlanda som hette Berglund en Spinne­ri- och Vaddfabrik vars namn torde varit Hofman­torps Ull­spinneri. Där spanns endast ull. En man vid namn Karl Söderström var en tid disponent här och spinn­mästaren hette Sandström. Cirka 20 personer hade tidvis arbete där. Fabriken brann ner 1894.

Kort tid därefter fick ägaren till Vetlanda Ull­spin­neri John Bergfeldt tillstånd att bygga upp en mindre vaddfabrik på grundresterna efter ull­spin­nerifabriken. Ingenjör Karl Zetterqvist var dispo­nent och Karl Mattsson verkmästare i fabriken. Den kunde sysselsätta 6 -7 personer. Den brann ner år 1900 eller 1901.

Efter detta startades en såg på området och det blev då AB Karlskrona Träexport som omkring år 1905 inköpt den större delen av Lessebo Bolags skogsinnehav i Hovmantorp m. fl. socknar, som tog detta initiativ. Min fader framlidne Skogs­förval­taren Karl F. Arfvidsson i Tollstorp var den efter år 1907 närmast ansvarige bolags­representanten för verksamheten. Sågen drevs till stor del med vat­tenkraft, men även med ångmaskin. För framfors­ling av virke till sågen utnyttjades till stor del Fibbleå för flottning där såväl dammar som flott­ningsrännor i viss utsträck­ning hade anlagts. På platsen utökades den tidigare ull­spinneri­fabriken med en längre såg­verks­byggnad. Ävenså byggdes ett stall med plats för två hästar och foder till dessa samt en särskild kontorslokal. En brädgård iordningställdes också.

Det visade sig emellertid så småningom att sågen ej var någon lönande affär. Huvudsakligen berodde detta på att vattentillgången i Fibbleån, som var av mycket vital betydelse för sågens drift, var för dålig. Dess­utom var det förenat med mycket stora kostnader att få denna förbättrad. Det kunde helt enkelt förhålla sig så, att när man som bäst behövde vattnet, fanns det inget. Andra indust­rier hade också stort intresse av vattnet här. Så­gen nedlades omkring år 1918 tror jag. Sågverks­byggnaden revs för att åter sättas upp vid för­val­tar­bostaden i Tollstorp, som komplettering till ut­husen där, såsom vagnbod och redskapsbod m.m. Såg­verks­kontoret fick gå samma väg och blev torkbod för all seldon och övrig utrustning till alla bolagshästar, som då fanns på gården i Tollstorp. Den kunde också använ­das till snickarbod och rastbod vid vissa till­fällen.

Jag efterträdde min fader i ovan omtalade tjänst hos sedermera AB Lessebo skogar (efter namnby­te på bolaget), och dessutom numera blivit ägare till tjänste­bostaden i Tollstorp. Den s.k. selboden har nu blivit gäst­stuga i enklare format och förra sågverksbyggna­den åter igen sålts och satts upp till sågverks­byggnad i Risinge.

På f.d. industritomten vid Rottneåvägen kan man ännu finna en del grundrester efter byggnaderna, som jag tror var placerade ungefär som kartskis­sen visar. Det som förvånar mest är dock att det på platsen finnes ytterligare två husgrunder. Vi saknar grundrester efter en backstuga som hette Skogsborg och låg under Tollstorps Södregård. Platsen här låg troligen tidigare under denna gård. Kan det möjligen vara Skogsborg? Vid försälj­ningen blev tydligen hela tomten överförd till en del av Kårlanda Säteri. Marken ägs numera av Keramikfabriken vid Rottneå.

En del uppgifter ovan är hämtade ur en skrift av Josef Branting Hovmantorp.

Karta och boende

Bild1