Beskrivning
Bostället Danmark under Ormeshaga Norregård 6:27, finner man bäst genom att från Hovmantorps station åka vägen mot Linneryd. Efter 4,4 km vid Ormeshaga Thorsagård går det en skogsväg mot sydväst. Vi följer denna och efter 1,5 km på skogsvägen viker vi av på en skogsstickväg mot norr. Cirka 150 m från vägen och på en kulle finner vi grundstenar efter bostället Danmark. I omgivningen finns också grundstenar efter en ladugård. Vi finner även en ännu ganska intakt matkällare. Nere vid sjökanten finns en sjöbod som tillhör bostället och fortfarande används. Vi vet att virket från bostadshuset efter rivningen av Danmark ånyo användes till uppbyggnad av f.d. jordbruksfastigheten Norrhem i Hovmantorp. Vi tror att detta skedde vid slutet av 1910-talet. (1918)

Vi finner också i omgivningen mycket arbete nedlagt på att få de små åkrarna stenfria. Små stenhögar förnämligt väl upplagda på en större sten vittnar därom.

Vi vet att de personer, som bodde på och brukade torpet, också var skickliga tjärbrännare. Vi tror oss också ha funnit resterna av en s.k. tjärdal, där trätjära tillverkats på backsluttningen mot sydväst i närheten av bostället. Den siste här inneboende, allmänt kallad för ”Johan Danske” brände också tjära på andra platser i Hovmantorp bl.a. i Tollstorp och slutade med denna tillverkning i en fabrik vid Stockaskruv i Hovmantorp.

Danmark måste har varit en sällsynt vacker plats där det låg på en kulle invid en av sjön Rottnens vikar, som också kallas för ”Danska Viken”. Det är svårt att förstå att denna plats har blivit öde och helt igenvuxen med granskog. Vi anar att det var den tidigare avsaknaden av en riktig och god farbar väg, som var den direkta orsaken. Det var ju så att sjövägen var bäst vid större transporter till Danmark liksom till övriga boställen här i närheten, innan godtagbar bilväg blev framdragen. Vi kan förstå att ett sommarställe här säkert skulle varit mycket eftertraktat.

Zakrisson i tabell 2 blev omgift med Ingrid Petersdotter f. 1811-07-20 i Ljuder. Gifta 1874-09-26.

Johan August Svensson i tabell 3 flyttade så småningom till fastigheten Svenslund i Hovmantorp, som han byggt upp åt sig och familjen. Familjen blev sedan utökad med döttrarna Klara, Elna och Ada och sönerna Karl och Erik. Två av döttrarna gifta senare i Lessebo.

Vi tror att människorna på bostället Danmark för det mesta hade sin utkomst av tjärbränning och fiske.

Måtten på de olika husen på Danmark var som följer: Boningshuset 8,0 x 6,0 m. Ladugården 14,0 x 5,0 m. Ett uthus med avträde 6,0 x 4,0 m. Sjöboden 4,0 x 3,5 m.

Thor Krantz i Hovmantorp skriver om torpet Danmark att detta var anlagt år 1848 och var i bruk till år 1918, således ungefär den tid som vi angivit. Det skulle varit den man som vi tidigare först nämnt Karl Zakrisson, som anlade torpet och som sedan gick i arv till först sonen Sven och sedan till dennes son Johan Svensson eller som han också kallades ”Johan Danske”- Han var den siste på torpet. Torpet födde då en ko, två grisar och några får. Vattentäkten var sjön Rottnen.

Den första torpstugan ersattes omkring år 1865-70 med en ny och större stuga. Denna revs sedan 1918 för att användas till viss del vid uppbyggnaden av Norrhem i Hovmantorp.

Torpet skulle ha fått sitt namn enligt följande lilla historia: Vägen till torpet var mycket dålig och svår att färdas på. Det var någon person i Ormeshaga, som vid samtal med ägaren till torpet, Anders Nilsson i Norregården yttrade,  ”att det var lika svårt att ta sig till torpet på den vägen som att komma fram landsvägen till Danmark. Då kallar vi torpet för Danmark”.  Och så blev det också.

Sven Carlssons hustru Johanna råkade yttra till dåvarande ägaren av Norregården och torpet Danmark ”att det skulle vara roligt att från mitt fönster här på torpet kunna se kyrkan i Hovmantorp över sjön”. Ägaren var då Anders Nilssons son Otto Andersson. Han låt då hugga ner skogen så att kyrkan blev synlig för fru Johanna.

Arrendekontraktet mellan jordägaren och torparen i mars 1849 innehöll följande villkor för förste Karl Zakrisson. Han skulle erlägga städja med 4 riksdaler riksgäld i sedlar. Årligen skulle han sedan de första 10 åren erlägga 6 riksdaler riksgäld. Därefter skulle arrendet bliva 8 riksdaler riksgäld. Dessutom skulle han vidmakthålla gärdesgården vid den s.k. vintervägen. I ersättning för ett kobete i Såndshult skulle årligen erläggas 2 riksdaler riksgäld och 24 skilling riksgäld.

Karta och boende