Historik om byarna Ormeshaga, Linnehult, Skälholmsryd, Klintalycke, Ugnanäs, Öjaströmma och Tången i Hovmantorps socken.
Enligt Professor Alf Önnerfors anteckningar i Hovmantorps Historik från år 1962 kan följande noteras:
Bland de äldsta byarna, som kom att omslutas av Hovmantorps sockengräns var Ormeshaga och Ugnanäs. Under medeltidens första århundrade torde byar, som slutar på ”Ryd och Hult”, ha kommit till såsom Skälholmsryd och Linnehult eller som det tidigare stavades Lindehult. Namnet Lindehult tyder troligen på att det här fanns ”lindar i mängd” från början. Gårdsnamnet Lund i Ormeshaga anses tyda på forntida ”offerlund” på platsen. Tången härrör från fornsvenska namnet på ”Udden”. Angående Ugnanäs kan kanske namnet tyda på att det vid forntida järntillverkning, fanns ”ugnar” för detta ändamål här. I bevarade urkunder uppträder bynamnet Ugnanäs år 1408 i formen ”(onghnan-aes j Waerande)” d.v.s. Ugnanäs i Värend. I Ugnanäs, på åsen finns det en mindre ”skeppssättning” dvs. trolig gravtyp, kanske från ”Vikingatiden”. Angående namn är det väl det fornsvenska namnet Orm, som varit grunden till namnet Ormeshaga år 1402 och numera Ormeshaga. Gårdsnamnen i socknens här omnämnda byar, var enligt bänklängden för Hovmantorps Kyrka år 1653, ungefär desamma, som de är ännu i dag t.ex. Ryagård, Näsgård, Germundsgård Norragård o.s.v.
Sjömalm har tagits upp i byarna runt sjön Rottnen. Här var Lessebo Järnbruk den största avnämnaren. Cirkelrunda slaggropar efter järntillverkning har också på träffats bl.a. på Ormeshaga Lillegårds ägor. Vid torpet Randevik har vissa spår funnits efter bärgning av sjömalm från Rottnen. Vi vet också att på denna plats tidigare har funnits en smedja. De båda ågrenarna, som omsluter Ugnanäs och Tången d.v.s. av Lessseboån och Ronnebyån, kallades fordom för respektive Östra och Västra ån. Troligen har just Västraån här givit namn till platsen Västrabo vid bron över Ronnebyån där kraftstation och kvarn tidigare fanns.
Angående frälsehemman i vår socken omnämnes enligt två stycken pergamentsbrev från Arvid Trolles jordebok från år 1498 och likaså i Lars Erikson-Sparres kopiebok från samma tid, där det äldsta av nämnda brev rör Ormeshaga och är dagtecknat den 4 mars 1402. Här säljer Magnus i Arhult och hans hustru Birgitta ( Gudmund Örns dotter ) till riddaren och jordmagnaten Abraham Brodersson i Konga Härad bl.a. 3 stycken gårdar i Ormeshaga. Brodersson blev senare år 1410 avrättad. Enligt handlingar från 1500-talet och under större delen av Gustav Vasas regering, fanns i Ugnanäs två stycken frälsehemman.
Enligt fogden Sven Vemes i Konga förteckning och skattelängd angående årliga räntan för år 1541 i Homundatorp sockon ( Hovmantorps Socken), fanns då i Ugnanäs: Kvarnägaren Nils Andersson, som även hade ett ålafiske samt helskattebonden Suen (Sven) Fössing. I Ormshaga ( Ormeshaga ) fanns Suen (Sven) Rya, Per Haamundzsson, Per Jonsson, Nils Mattesson samt Per Haakansson och Haackon i Hult. Frälse skattebönder var Suendt (Sven) i Ormshaga (Ormeshaga) och Tore i Lindehult och halv skattebonde eller s.k. (målakarl) var Mons (Måns) Katt i Skälholmaryd (Skälholmsryd).
Beträffande kristenhetens eller kristendomens införande i vår landsända fortgick denna med skiftande framgång. Detta förstår man eftersom det i 1600-talets domböcker ofta framgick att tron på de gamla asagudarna fanns kvar under ytan långt fram i tiden hos allmänheten, till och med in på 1800-talet.
Dackefejden, som rasade som häftigast här i södra Sverige åren 1542 - 1543, satte givetvis sina spår även i vår socken Hovmantorp. Freden i denna fejd för denna landsända slöts i Tollstorp by i Hovmantorp socken den 30 april 1543 enligt avskrift av ett Fredsdokument, som finns i skrivarens ägo.
För i denna skrift aktuella byar fanns år 1541 enligt fogden Sven Vermes i Konga Härad uppgifter angående årliga räntan till staten, följande personer, som bönder på gårdarna:
- På en gård i Ugnanäs: Sven Fössing
- På en gård i Ormeshaga: Per Hamundsson
- På en gård i Skälholmsryd: Måns Katt
Sedan fred slutits den 30 april 1543 fanns åren 1545 - 46 följande bönder på resp. gårdar:
- På gården i Ugnanäs: Anders Persson
- På gården i Ormeshaga: Måns Olsson
- På gården i Skälholmsryd: Sone Nilsson
Man frågar sig om de föregående ägarna innan fredsslutet år 1543 på något sätt hade blivit straffade eller kanske omkommit i striden. Det kan naturligtvis också vara andra orsaker till ägarbytet på dessa gårdar.
Folkmängden i Hovmantorps socken och dess tillväxt under tider som gått, kan här noteras följande. Mellan år 1541 och till år 1701 var tillväxten 410 personer dvs. år 1541 fanns det 240 personer i socknen och år 1701 fanns 650 personer. Den s.k. ”Älvsborgs Lösen”, i vilken alla rikets innevånare antecknades, kan för denna beräkning utgöra en tämligen säker grund.
Skattekvarnar fanns år 1541 i här aktuella byar 1 kvarn i Ormeshaga och 1 kvarn i Öjaströmma. Anmärkningsvärt är att den kvarn i Ugnanäs, som tidigare ägdes av Nils Andersson, troligen inte var en skattekvarn.
Trots stora inre slitningar i vårt land noteras att kolonisationen av obruten mark fortgick även inom vår socken Hovmantorp. Detta lovordades mycket av vår dåvarande kung Gustav Vasa. I socknen blir vid 1500-talets mitt och senare i berörda byar följande nyodlingar utförda: Klintalycke år 1562, Tången år 1575, Öjarslycke år 1584 och Kvarnsjörås eller Smedsmåla år 1600. De anförda årtalen betecknar tidpunkten då respektive nybygge för första gången upptogs i förteckningen för årlig ränta till Kronan. Nybyggaren på Tången heter då Anders.
Några ”saköresnotiser” från Hovmantorp i från forna tider:
- År 1565 bland de bönder (20 st) som i gränssocknarna mot Blekinge var med och slog ihjäl Mårten Sågare (förbrytare och gammal upprorsman) var skattebonden Anders Persson i Ugnanäs, son till en frälsebonde, Per Larsson i Öjaströmma och Frälsebonden Sven Skräddare i Ormeshaga. Alla fick ett års skattefrihet för sina gårdar i ersättning härför.
- År 1541 böter Jon Larsson i Lindehult 1 oxe för att han skjutit ett rådjur. All jakt på högvilt tillhörde vi denna tid Kronan. Mot sådan jakt utfärdades ideligen förbud av kungen.
- Frälsebonden Sven i Ormeshaga fick för tjuveri böta 1 oxe samtidigt som församlingens själasörjare ”Herr Peder” får böta 3 oxar plus 3 daler i penningar för ”skogshugg” dvs. åverkan av skog och troligen då ekskog, som då var helt förbehållen Kronan.
- Den 11 maj 1690 drunknade pigan Kirstin från Ormeshaga i sjön Vasen.
- Den 28 februari 1699 förolyckades Germund i Ugnanäs troligen vid avsittningen från hästen efter en ridtur. Han föll då död ned. Per i Öjaströmma, som var i livstiden ”enfaldig” begick självmord den 4 november 1699. Trots detta fick han efter sju veckor en ärlig begravning, Som då ej var vanligt för ”självspillingar”.
- År 1665 murade Per Persson från Ormeshaga upp hela kyrkomuren omkring Hovmantorps Gamla Kyrka för 18 daler och 1 mark i plåtar. Dessutom 2 riksdaler till dryckespenningar och 6 mark för år 1666. Summa 20 daler och 7 mark.
- Magnus Jonsson Ormeshaga Hult var riksdagsman år 1832. Han var även nämndeman och föreståndare för sockenmagasinet i Hovmantorp, som då fanns vid Hovmantorps Gamla Kyrka vid Hovmantorps Säteri.
- Man hade sett varg i skogarna omkring Hovmantorp. År 1826 fick Israel Mattisson i Ormeshaga i uppdrag att ”ludra” å församlingens vägnar för infångande och sedan döda detta rovdjur. 3 satser vargpulver skulle inköpas. Ägare av klavbundna kreatur skulle genomgå sina marker och lyssna efter vargtjur. Den som försummade detta skulle böta till jaktkassan. Resultatet är ej nämnt huruvida jakten lyckades eller inte denna gång.
Israel Mattisson i denna skrift noteras senare som bl.a. byns ende skrivkunnige man.
Hovmantorp den 22 jan. 1997
Elis Arfvidsson
Kgens Bfhde har till Herr KronoBefallningsmannen Hielm aflåtit nedanstående Ordres:
I underdånig följd af Kongl. Majts nu ankomne, i afskrift bilagde Nådiga skrifwelse, under den 5 nästl. April, rörande hurudan gjärdesgård bör wara, då den för laglig stängsel anses skall, anbefalles eder, at till nästa höste Ting, inkalla Häradernes inwånare, at genom utsedde Sochne fullmägtige, öfwer hwad högstberörde Nådiga Skrifwelse innehåller, höras och sig utlåta;
Hwarefter i hafwer, at Härads Rättens Protocoll och utlåtande i ämnet, till mig skyndsammeligen insända.
Wexiö Lands Cancellie den 18 Augusti 1810
Carl Stellan Mörner / F,A, Leander.
Kongl. Majtts åberopade Nådiga Bref är af följande innehåll:
Carl, med Guds Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung m.m.m. Arfwinge till Norige, Hertig till Schleswig, Holstein m.m.m.
Wår gunst och nådiga benägenhet, med Gud Alsmägtig, Cronan, Grefwe, Landshöfding och Commendeur, med Stora Korset, af wår Swärds Orden.-
Sedan hos Oss i nådigt öfwerwägande kommit, huru som Allmänna Lagens stadgande i 5 Cap 3§ Byggninga Balken, angående beskaffenheten af den gärdesgård, som för laglig hägnad, till ägos fredande, skall anses, nu mera icke synes wara mot ändamålet, i ty at samma §, som stadgar, at gärdesgård bör stängas tät och hög, 2 alnar emellan hwart par stör, wäl omnämner, at den gård af sten eller annat, efter ortens lägenhet, göres, bör den wara så fast, at den ej läggeligen rifwes eller falla kan, och så hög och tät, at boskap hålles ute, men icke närmare bestämmer, huru hög densamma bör wara, för at såsom laggild anses;
Och Wi ,såsom en följd häraf, till Riksens nu församlade Ständer, öfwerlämnat, om icke wåra Befallningshafwande kunde undfå nådig befallning, at, sedan ortens innewånare blifwit, wid Härads Rätten, i detta ämne, öfwer all slags stängsel, hörde, till Oss inkomma med underdånige utlåtanden, på det Wi derefter må kunna widtaga den författning, som, lämpad efter hwarje landsorts behof, och locala omständigheter, finnes wara, med ändamålet, och Wår nödiga afsigt, närmast öfwerens stämmande.
Och som Riksens Ständer, uti afgifwet underdånigt swar, antagit hwad Wi således, i Nåder föreslagit, är härmed till Eder wår Nådiga wilja och Befallning, det Wi, i afseende på det Eder i Nåder anförtrodde Län, fullgjörer hwad Wi, med Riksens Ständer, således funnit godt förordna.
Stockholms Slott den 5 April 1810
Carl /Sam. Noræus.
Med Originalet lika lydande, intygar
C,J, Forsander, Juris Studiosus.
I följe häraf, har Herr KronoBefallningsmannen, genom utfärdade kundgjörelser, inkallat Härads boarne, tills å denna dagen:
Och nu infinna sig nedanstående Sochne Fullmägtigar:
För Nöbbeleds Sochn, Nämndemannen Johan Johansson. För Thorsås, Nämndemannen Per Månsson. För Wäckelsång, Nämndemannen Adam Angwillin. För Uråsa, Magnus Jonasson i Skye.
För Tingsås, Nämndemannen Nils Månsson. För Linneryd, Nämndemannen Carl Jonasson. För Elmeboda, Nämndemannen Jon Erngislesson. För Långasjö och Wissefjerda, Nämndemannen Håkan Olsson. För Ljuder, Nämndemannen Swen Olsson. För Hofmantorp, Nämndemannen Petter Persson.
Desse yttra, at, så wida, här på orten, ganska få ställen finnas, der stenmurar äro lagde, samt ingenstädes hägnader af diken och wallar, eller något dylikt, äro widtagne, utan härstädes allmänt nyttjas gärdesgårdar af träd, sådana som Lagen der yttryckl. beskrifwer;
Så kan icke frågan angå denna landsorten, hälst hwar och en finner sig belåten, när stängningen sker, enligt denna föreskrift, samt det sättet hämmas, som på et eller annat ställe, torde ännu, af wårdslöshet, nyttjas, med så kallade rishag, hwilka, efter fullmägtigarnes tanke, aldeles icke swara mot ändamålet, eller böra för giltigt antagas. Om stenmurars beskaffenhet, lämnas åter det yttrandet, at inga sådana, här å orten finnes, som icke hafwa tillräckelig bredd, jämte ungefärl. 2 alnars höjd;
I hwilket fall, alla slags kreatur derigenom utestänges, med undantag af owana får och getter, för hka hwarken bredd eller höjd är tillräckelig, så at ägare af dylika kreatur måste dem afskaffa, eller hafwa dem under särskild wård.
I följe häraf, stadnar fullmägtigarnes önskan derwid, at Lagen. Som är tydelig och klar, måtte härutinnan få tjena, desto häldre, till efterlefnad, som något ytterligare påbud, till äfwentyrs lämpeligt för andra landsorter, men icke härstädes passande, torde endast föranleda till misstydning, och brist i den ordning, som hittills warit iagttagen.
KONGA HÄRADS HÖSTTING 1810 NR10 MFILM RS268, /BL/KOGARDES /k