Beskrivning
Torpet Kilen har, efter vad vi kan förstå, funnits på två olika gårdar och därmed också olika byar dvs. Skälholmsryd och Klintalycke. Trots att avståndet mellan de olika husgrunderna ej är stort är förhållandet sådant. Därför är också nuvarande markägarna av två olika kategorier.

Till platsen där torpet Kilen en gång har varit, åker vi från Hovmantorps station Linnerydvägen. Efter 9 km färd kommer vi till Linnehults by och vägskälet mot Lessebo. Vi fortsätter vägen mot Linneryd ytterligare 150 m för att där vika av mot väster. Vi åker 2,5 km in på denna väg, förbi en vägförgrening, men fortfarande mot väster och till vägens slutpunkt vid en upplagsplats.

Här går vi sedan en traktorväg i sydlig riktning för att längre fram vika in på ett område med yngre skog och då i mera västlig riktning. Efter 900 m invid sockengränsen mot Linneryd finner vi grundrester efter Torpet Kilen.

Man kan också nå detta f.d. torp genom att från Linnehult åka Knapelidsvägen 4,3 km. Vi kommer då till en korsväg. Här viker vi av i ostlig riktning, åker förbi torpet Stora Näs och efter 900 m färd från vägkorset befinner vi oss vid torpet Ekedal i Linneryd socken. Vi tar av vägen och går NO - östlig riktning 400 m och skall då vara inne över sockengränsen mot Hovmantorp, där grundstenar finns efter Torpet Kilen. Vi har på vägen in hit passerat torpet Etterliden invid gränsen fast i Linneryd socken. Marken är vid besökstillfället bevuxen med ungskog. Torpet är nu helt borta.

På platsen där Torpet Kilen en gång funnits kan man se grundrester efter som vi anser såväl boningshus, fähus, ett annat uthus, som källare. Däremot finner vi ingen vattentäkt. Förklaringen till detta är säkert att på andra sidan sockengränsen och på torpet Etterliden fanns en mycket bra vattenkälla, som ännu i dag omtalas och har namnet ”Etterkällan”. Vi tror säkert att även de på Kilen boende har fått utnyttja denna källa.

Vi kan inte finna torpet Kilen medtaget som boplats i någon av de senare husförhörslängder, som granskats av oss dvs. för  åren 1861-65, 1876-80 eller 1895-1901. Förhållandet har säkerligen varit att husen varit för dåliga samtidigt som läget ej heller varit det bästa med lång fotvandring på skogsstigar till den by som torpet tillhörde. Dessutom var det långt till affär och post. Man kan nog på sannolika skäl antaga att båtfärd på sjön Rottnen var en ofta  utnyttjad möjlighet att nå yttervärlden. Till Hassleslätt i Nöbbele socken vid Rottnen var avståndet endast 2 km medan det till Linnehults by var 4,5 km.

Vi vill också nämna att enligt uttalande från flera nu avlidna personer i byarna Linnehult och Skälholmsryd skulle det i början av 1900-talet trots allt varit en viss bosättning på torpet Kilen. Det påstås bl.a. att bönderna i Skälholmsryds by för att i själva byn slippa en viss familj, hjälptes åt att bära eller på annat sätt utforsla virket efter ett äldre rivningshus till torpet Kilen. Sedan skulle denna familj själva ”bygga upp” åt sig en stuga där. Personerna som på detta sätt skulle förvisas från byn Skälholmsryd, skulle var en kvinna vid namn Johanna Larsdotter, allmänt kallad för Larsa-Hanna. Hon skulle även ha haft sin blinde broder hos sig att vårda. Namnet på honom är okänt. Det ovan omtalade återges av Ernst Johansson Skälholmsryd och Runne Petersson i Linnehult.

Karta och boende